Till fots vid havet

Tänk vad mycket vacker natur man har i sin närhet egentligen. Det gäller bara att upptäcka den. Idag tog vi en långpromenad efter en vandringsled vid havet. Vi utgick i från Skeppsmalen, gick ca sex och en halv kilometer till Stubbsand och sedan tillbaka igen.

Leden vi följde kallas för Lotsstigen och var den gångstig som lotsarna förr i tiden färdades på mellan Skagshamn och fartygshamnarna inne i Örnsköldsviksfjärden. Stigen som kallas Lotsstigen går mellan Stubbsand, Skagshamn och Skeppsmalen på Skagsudde och följer delvis den gamla lotsstigen.
Skagens Intresseförening har en jättefin hemsida om lotsstigen som ni gärna kan gå in och kolla på.




När du kommer till Skeppsmalen så är det väldigt dåligt skyltat om var stigen utgår ifrån. Vi träffade på en trevlig dam vi kunde fråga och hon dirigerade oss rätt. Gå upp mot fiskevistet, där finner du skylten som finns på bilden ovan och där börjar leden.



Första delen av stigen går man mestadels i skogen. Stigen är smal och man ser ingenting av havet. Lite besvikna blev vi allt. Men efter att ha gått ca en och en halv kilometer finns möjligheten att göra en avstickare från stigen och gå upp på Vårdkasberget. Väl uppe på berget hade vi en fantastisk utsikt ut över havet och med en välinformativ skylt kunde vi få bra koll över namnen på alla öar och kobbar ute till havs.

Med dessa Vårdkasberg menas att här uppe fanns alltid en kase redo att antända om man skulle få syn på ovälkomna gäster ute från havs, t.ex. ryssar på 1700-talet. Då tändes dessa kasar och folk kunde då på långt håll bli varnade och andra kasar, längre bort tändes för att varna vidare.










Danne hade skrivit ut en karta från lotsstigens hemsida,
där vi utförligt kunde följa vandringsleden.



Efter turen upp på berget fortsatte vi vår vandring i skogen. Eftersom det inte regnat på länge så var stigen väldigt torr, men man går en del i myrmark så stigen kan säkert vara blöt ibland. Man går även mycket på hälla. Men stigen är dock enkel att gå på, relativt slät och fin. Inte mycket rötter att snubbla på.




Vi hade packat liggunderlag, filtar, rejäla mackor,
kaffe, vattenflaska och planerat för en heldagstur.



Ett uppfriskade dopp...

Så efter att ha promenerat i skog och mark kom så äntligen belöningen. En sandstrand! En skylt innan stranden påvisade att det var privat mark och att hänsyn till detta önskades. Självklart, men ett bad fick de bjuda på. Badkläderna satt redan på under linne och kjol så det var bara att hoppa i plurret :)) Oh, så ljuvligt det var. Även hundarna tyckte det var skönt med svalkande vatten. Ett tips till er som vandrar med hundar vid havet. Kom ihåg att ta med vatten till dem med. Vi fick bjuda dem det vatten vi tagit med för eget bruk. Det fanns inget rinnande vatten efter stigen, bara några stilla vattenpölar som man inte vill de ska dricka ur.

Fantastiska klippor...

I Tennviken passar vi på att doppa oss igen...:))

Man promenerar igenom det lilla samhället Tennviken. En riktig sommaridyll. Oj, vad fint folk har det! Och vad det snickras, planteras, målas och jobbas för att göra fint. Man ser så mycket när man vandrar, och hör så mycket. Man är verkligen ett med naturen.  När du passerat Tennviken kan du göra två val. Vill du göra det enkelt för dig kan du ta en shortcut genom skogen och du kommer direkt till Stubbsand eller så kan du gå ut på Tennudden och följa havskanten runt hela udden till dess att du kommer till Stubbsand. Vi valde det senare och det blev höjdpunkten på vandringen.

Den första biten får man gå ganska brant uppför i skogsmark. Man skymtar havet nedanför. Men efter en stunds vandring kommer man ner på havsnivå igen och dessa underbara klippor, slipade av havet.

Det är inga problem att gå på klipporna. De är oftast jämna och släta.

Här ute är havet ganska vilt, men det är som att hundarna förstår att de inte ska gå för nära havet. Men här finns ställen att gå ner till havet och doppa fötter och tassar. Ingen sandstand direkt, men ändock. Det är sådan njutning att vistas vid havet. Luften är frisk och ljudet av vågorna underbart.

Gimmie fann en bra plats att vila på när vi gjorde lunchpaus.

Efter att ha lunchat i oss ett par rejäla mackor och en stor kopp kaffe så kändes det som vi behövde vila på maten ;)) Vi lade ut våra liggunderlag, plockade fram filtar och la oss för att vila... och somnade... och vaknade två timmar senare... :)) Utvilade!!! Vi låg ca fyra meter från vattenlinjen och de svallande vågorna. De slog så hårt mot klipporna, att det var konstigt att vi kunde sova :))

Tur med vädret

En labyrint har gjorts av stenar på klipporna.

Tennudden

När vi gått runt hela Tennudden och kommit fram till Stubbsand så gjorde vi en usväng och vände åter mot Skeppsmalen. Stubbsand är också en vacker sommaridyll. På tillbakavägen tog vi shortcuten genom skogen tillbaka till Tennviken. Här är leden bred, fin och väldigt "lättgådd"...

Mina nyinköpta sommarvandringsskor fungerade utmärkt. Inga skavsår.
Inhandlade samma dag på Fjällräven.

Bedårande utsikt

Hundarna fick en välbehövlig ledig dag från vallning.
Än fast det blev lååångpromenad så är det väldigt avkopplande för hundarna.

Skeppsmalen, det idylliska fiskeläget

Klocka var elva på förmiddagen då vi började vår vandring och vi var tillbaka på ruta ett klockan sju på kvällen. Vi beräknade att vi gått ungefär en och en halv mil. Då har vi gått i lugnt tempo och njutit av naturen och gjort många stopp för att bada, fika, sova, vrida och vända på stenar o.s.v. Vi tog en liten promenad i Skeppsmalen också innan vi satte oss i bilen och styrde kosan hemåt. Så söta små hus med vackra trädgårdar. Lite av Ulvökänsla tycker jag. Vi kan verkligen rekommendera er att promenera Lotsstigen. Det finns mycket att upptäcka och att möjligheten finns att ta sig ett dopp gör det hela toppen. Det är toppen med doppen ;))

Lite kul skylt...:))

På gatan i Skeppsmalen.
Bykatten Kissemisse uppskattade inte vår närvaro på gatan!
Bättre fly än illa fäkta tycker vi och Fame  :))

Surströmmingstunnor vid Röda Ulven.
Man kan ana strömmingarna i tunnorna...

Till sist:
I skogen fanns mängder med humlespott som vi alltid sa när jag var liten. Tänkte att jag skulle googla när jag kom hem för att kolla varför humlorna spottar? Det gör dom inte, fick jag lära mig... :))

Humlorna är inte alls inblandade i detta spott.
I spottet gömmer sig spottstriten

Man lär så länge man lever